försöker plugga men tänker på alldeles för mycket annat

Tänker på hur mycket man behöver bekräftelse, och hur det kanske är bra att vara utan den. Kanske behöver vi bekräftelsedetoxa, precis som vi sockerdetoxar eller kaffedetoxar eller vad fan man nu gör. Isåfall är det precis det jag gör nu. Ingen som säger "tack vad bra att du hjälpte mig med det här, vad skulle jag göra utan dig?", ingen som blir glad när man kommer innanför dörren, ingen som bryr sig om jag är hemma eller ute eller död, så länge jag gör det jag ska. Ingen som undrar om jag har ätit eller hur jag mår. Kanske är det det här som kallas självständig, är det det så kan jag berätta att det inte är lika häftigt som det låter. Kanske är det därför jag blir löjligt glad för ett A+ excellent work! på ett helt obetydligt reaction paper eller när jag springer brookdalerundan lite fortare än vanligt. Wellwell, tillbaka till skrivandet, så jag kan få ännu ett A+ excellent work! och känna mig nöjd för ett litet tag.