en bra känsla

Fick en ny match idag, från ett ställe ganska nära NYC, Fairfield Connecticut. Det är en familj med tre barn, en tjej (5), och två killar (9,11). Väldigt bra åldrar tycker jag! Fanns varken photos eller essay med så jag skrev ett mail och bad om mer information så får vi se hur det känns efter det. Just nu känns det av någon anledning väldigt bra, även om jag inte vet någonting om dem.. haha, fick bara en bra känsla. 

en av alla

jag har tappat räkningen på mina matcher, vad kan det vara nu? Över 10 iaf, menmen jag hittar nog min familj snart :)

Boston familjen kändes iof ganska bra, har inte bestämt mig än. Det enda som inte känns helt bra är att dom har en tjej som är 13, snart 14, och sen två 7åringar. /år tycker jag är en rolig ålder, men 14? Är det någon au pair som läser som har haft tonåringar och kan säga något om det? Jag tror jag föredrar lite mindre barn faktiskt.

/ Kanske världens kräsnaste tjej

Boston calling

Väntar på att en fam från Wayland utanför Boston ska ringa. Skriver mer om det sen när jag har pratat med dom  (:

och så ett nej till

Idag tackade jag nej till DC-matchen. De ville att jag skulle komma i slutet på augusti och det funkar inte riktigt för mig eftersom jag ju vill börja plugga nästa höst och  måste vara hemma tills dess. Känns lite knäppt att redan planera inför det, men det måste jag ju börja göra.

Mailar lite mer Boston-familjen, vi får väl se vad det blir av dem. Det är ju som sagt (?) tre tjejer. En som är 13 och sen tvillingar som är 7. Jag är inte jättesugen på en tonåring faktiskt, men jag ger det en chans som vanligt.


När kommer jag hitta min familj?!

true happiness

Alltså, idag skrev jag min absolut sista kemi rapport, någonsin! Jag kan inte beskriva lyckan just nu, sen att dom kanske inte är så bra är en annan sak... ;)

Snackade med en familj igår ju, och mailat lite mer med dom idag. Har även fått mail från bostonfamiljen. Och från SI där dom skrev att jag blivit accepterad till programmet och massamassa info, surprise liksom det var en månad sen?

Men jag har lite problem, jag vet inte hur det ska kännas med en familj. Jag tror säker att jag skulle passa bra i de familjer jag har pratat med nu och att det skulle fungera alldeles utmärkt, men samtidigt känns det inte helt rätt och jag vet att jag skulle kunna hitta en bättre familj. Men hur kräsen ska man vara egentligen? Är det meningen att det ska kännas helt rätt eller ska man välja en familj som "bara" känns OK? Svårt det här ju...

Från Wikipedia:


Total Beauty ranked Bethesda first on its list of the U.S.'s "Top 10 Hottest-Guy Cities."





Bethesda är den stad där familjen som jag ska skypa med ikv bor. Hur kan jag tacka nej till detta efter att ha läst det här på Wiki?! ;)

a large space in my thoughts

Okej, här kommer lite uppdatering. Sen NYC- familjen tackade nej så har jag fått tre nya matcher. En i Washington, DC- området som hade 4 killar tror jag, det kändes inte riktigt som min drömmatch. Men nu har jag två nya som verkar ganska intressanta.

Den första kommer från en förort till Washington, DC och har en son som är 8 och en dotter som är 5, ska skypa med den familjen ikv andtagligen.

Den andra familjen fick jag precis nu och kommer från en förort till Boston, tror att det var från precis samma ställe som min första familj kom! Har inte fått något mail från dem än, men väntar och ser, annars mailar jag imorgon.

Så, nu är ni lite uppdaterade på läget igen. Nu vill jag verkligen hitta min familj, börjar bli trött på matcher hit och dit!

tomt

okej, jag lovade mig själv att jag inte skulle skriva det här för det känns så onödigt och alla skriver det men:

jag vet att jag bloggar jättedåligt, förlåt. Kanske är det ingen som bryr sig, men för er som bryr er så beror det på att jag tappade motivationen till aupair-grejen där ett tag. Men nu efter lite peppande kommentarer och en ny, ganska bra, match så känner jag mig lite mer taggad. hejja

så, jag skriver mer imorgon om vad som hänt

hej

DOWNS

Blev ingenting med någon av de senaste familjerna då NYC-familjen bestämde sig efter mycket om och men att matcha med en annan au pair som var lite äldre och hade lite mer erfarenhet. Dom trodde att det skulle bli för jobbigt för mig att ta hand om deras barn osvosv.

Just nu känns hela den här grejen bara jobbig och tappade sugen helt och hållet. Menmen, det kommer väl fler familjer. Nu ska jag på arbetsintervju så jag har jobb i sommar om jag nu blir hemma eller åker i höst.

THESE VAGABOND SHOES, ARE LONGING TO STRAY

Springer runt i mina studentskor i väntan på att något ska hända...

ännu en söndag

Söndag = plugg, så har det alltid varit så länge jag kan komma ihåg. Men nu är det ju faktiskt bara några få söndagar kvar. Problemet är att min hjärna redan verkar ha tagit studenten och vägrar att samarbeta, hur lätt är det liksom att sitta inne och skriva kemirapport när det är 20 grader och inte ett moln på himlen utanför?

Senare idag ska jag Skypa med Washingtonfamiljen, har ju redan pratat med mamman men hon ville att jag skulle prata med pappan i familjen också.

min lilla, lilla balkong

Skypesamtal och match nr 9

Skypsamtalet gick bra och mamman jag pratade med var verkligen såå trevlig! Tror att jag skulle kunna passa bra i den familjen. Men jag har lite att fundera på, hur det är att bo i NYC bland annat. Inte för att jag egentligen tvekar, men det är ju viktigt att inte rusa in i något utan att tänka över det ordentligt!

Match nr 9 ramlade in precis efter att jag avslutat skypesamtalet. Konstigt tid.. brukar alltid få matcherna på natten ju? Aja, jag sa nej direkt iaf. Det var en ensamstående pappa med typ 1000 barn, haha nejmen dom var många, typ 4, 5 kommer inte riktigt ihåg ;) Skulle dela ansvaret med en tysk aupair fram till Februari. Lockade mig inte riktigt kan jag väl säga, så det blev ett nej.

i väntan på NYC

Nu sitter jag och väntar på att familjen från New York ska ringa. Ska bli jättespännande att höra va de har att säga! Hoppas faktiskt lite på den här familjen, känns bra helt enkelt. Men vi får väl se om jag känner samma sak efter att ha pratat med dem. Återkommer senare

Telefonsamtal från DC

Pratade med familjen från Washington, DC igår. Samtalet flöt på väldigt bra och jag börjar bli van med att prata med folk jag inte känner. Jag har egentligen lite telefonskräck och tycker det är jobbigt att prata med människor jag inte känner(och även med de jag känner iof) men det går bättre än jag trodde!

Familjen då, Jag pratade med mamman, så klart. Hon pratade mest och berättade om hur det skulle vara för mig att bo med dem, mina arbetsuppgifter och vad som fanns att göra på min freetime. Hon var väldigt mån om att jag skulle ha mycket ledig tid och göra roliga saker och uppleva USA. Det känns bra att familjen förstår att jag inte bara är där för att jobba utan även för att uppleva landet.

Familjen ville att jag i så fall skulle komma i början på augusti, och det passar ganska bra för då kan jag jobba i sommar. Men jag vet inte riktigt om det här är min framtida familj. De skulle prata med några fler aupairer tror jag och sen kanske vi skulle Skypa på söndag.

  Nu ska jag ut i solen och rida, träna och bara njuta av att det är varmt igen!

match nr 8

Jag blev accepterad för mindre än en månad sen och är redan uppe i min åttonde match, hade aldrig trott att det skulle gå så snabbt. Men det är ju såklart jättekul!

Match nr 8 alltså, en familj som bor mitt i Washington DC i ett stort hus. En mamma och pappa och en son som är 9 år och en liten söt hund.

Jag har fortfarande kontakt med familjen från NYC, men vill gärna prata med den här familjen också så jag tror vi ska Skypa i kväll eller imorgon.

Det går bra nu..

Varför måste allt hända på samma gång..?!



PS. ingen tuberkulos i alla fall

A dream coming true

Pirr i magen, ett leende på läpparna och en framtid som sakta men säkert tar form i mina tankar

är det så här det ska kännas?

vad var det jag sa

Samtidigt som jag tackade nej till Washington familjen (de var mitt i en skilsmässa och verkade inte ha koll på någonting) så fick jag en ny match från Manhattan, som sagt, det går i vågor! Verkar som en helt OK familj, ska sova på saken och svara imorgon.

Förresten, kollade in min statistik och insåg att jag inte längre skriver för mig själv längre.. Jättekul såklart att ni vill läsa om mig, men känns lite knäppt haha. Funderar såklart lite på vem som läser, har ju inte berättat för någon jag känner än efter som jag är rädd för "jaha-du-också-effekten" ;) Så jag antar att ni som läser också är nuvarande/blivande aupairer, eller?

lägger upp en supertöntig webcam bild, det är väl så man gör när man bloggar eller?
whatever, det här är jag iaf för er som inte känner mig!

Kram

match nr..

Nr 6 måste det bli va? Orkar inte tänka ;)

En ensamstående mamma med två pojkar 8,6. Hon skulle ringa ikväll så vi får väl se om hon hör av sig. Men.. till det lite roligare! Hon bor inte på samma ställe som alla andra, utan i Washington State. Kanske inte det stället jag vill helst till, men kul att se att det inte bara kommer matcher från östkusten. Familjen bor på ett ställe som heter Bainbridge Island, som ligger typ vid Seattle, ska tydligen vara superfint!

Ligger jättenära Forks, inte för jag är någon twilightnörd precis, men lite kul är det. Fast kanske inte, om man nu tänker på att Forks ska vara Usas regningaste stad... tjohoo jag som älskar regn... haha

...

Det går segt nu... men som jag tidigare märkt så verkar det gå lite i vågor. När man minst anar det så får man ett mail. Men nu börjar jag faktiskt bli lite otålig, vill hitta min dröm-hostfamily nu! Scandinaviska Institutet har inte svarat på mitt mail heller..

Men, ett steg framåt i alla fall! Idag var jag på hälsoundersökningen och gjorde TBC- test. Ska tillbaka på torsdag och se vad det visar. Sen vet jag inte om jag måste vaccinera mig eller inte? Får nog ta och ringa SI tror jag.

Förresten  drömde jag en jättekonstig dröm inatt. Jag drömde att jag skulle åka till USA, men väl på flygplatsen inser jag att jag har glömt packa massa saker bla mina träningskläder (panik!) haha och sen hade jag tappat bort ett armand man var tvungen att ha på sig för att komma in i USA (som förövrigt var över Londons tunnelbana?) så jag var tvungen att köpa ett nytt, men det glömde jag också att göra... haha det var verkligen kaos, och jättejobbigt. Vi får väl hoppas att det går bättre när det är dags på riktigt... om jag nu ens kommer iväg.