sex månader

Under tiden jag var i Florida passerade jag halvårsstrecket här borta i usa. Känns konstigt att jag inte har varit hemma i Örebro på över ett halvår, inte träffat Adam, pappa eller morfar, eller alla vänner. Egentligen gör det inte så mycket för jag vet ju att jag kommer träffa alla igen förr eller senare, men när jag börjar tänka inser jag att jag inte riktigt kommer ihåg mitt gamla liv, det känns så långt bort. Jag börjar för första gången känna av lite hemlängtan, kommer inte riktigt ihåg vad det var jag var så glad att komma bort ifrån och vad som var så bra här. Men jag antar att det är så man känner ibland. Nu ska jag ta vara på resten av min tid här och försöka njuta lite varje dag, jag vet ju att jag kommer sakna det när jag kommer hem till verkligheten.

Iallafall, så här spenderades min 6 månaders dag på Key West (om ni är trött på floridabilder kan ni blunda nu)

en härlig snorklingstur

och en båttur som var bland det härligaste och vackraste jag varit med om

finmiddag med fishtaco

med den här utsikten

Sen firade jag till det med en Key lime pie, världens godaste typ cheesecake som gjordes på söt lime som bara finns på key west. Det var en underbar 6 månaders-dag, kan inte tänka mig att spendera den på något bättre sätt.

försöker plugga men tänker på alldeles för mycket annat

Tänker på hur mycket man behöver bekräftelse, och hur det kanske är bra att vara utan den. Kanske behöver vi bekräftelsedetoxa, precis som vi sockerdetoxar eller kaffedetoxar eller vad fan man nu gör. Isåfall är det precis det jag gör nu. Ingen som säger "tack vad bra att du hjälpte mig med det här, vad skulle jag göra utan dig?", ingen som blir glad när man kommer innanför dörren, ingen som bryr sig om jag är hemma eller ute eller död, så länge jag gör det jag ska. Ingen som undrar om jag har ätit eller hur jag mår. Kanske är det det här som kallas självständig, är det det så kan jag berätta att det inte är lika häftigt som det låter. Kanske är det därför jag blir löjligt glad för ett A+ excellent work! på ett helt obetydligt reaction paper eller när jag springer brookdalerundan lite fortare än vanligt. Wellwell, tillbaka till skrivandet, så jag kan få ännu ett A+ excellent work! och känna mig nöjd för ett litet tag.

the sun also rises

hey. som ni kanske förstår så är jag tillbaka till snoriga barn, osköna jeans, vita toast och Ridgewood avenue. Inte helt fel, men inte heller helt rätt. Veckan i Florida har varit helt fantastiskt och jag har säkert tusen bilder som jag vill visa. Men det går ju inte. Så istället får ni nöja er med några höjdpunkter (och ja, dom var ganska många som ni ser)

att åka flygplan är alltid en höjdpunkt, älskar det

Herr und Frau Pieper tog oss med ut på en båttur i deras båt och helt plötsligt var vi omringade av delfiner. lycka!

lunchstopp på underbar restaurang, åt seafood, har ätit kopiösa mängder seafood den här veckan. 

vi var på floridas västkust vilket innebar solnedgång i havet varje dag. 

älskar key west. åk dit

usas sydligaste punkt

hälsade på hemmingways hus

ännu en fin solnedgång från båten hem från key west

boca grande, en av alla vita ständer med jätteblått vatten 

nöjd (och ganska färgglad) tjej

förvirrad tjej försöker tanka på road trip ner till Miami, det gick. efter ett tag (i NJ tankar man inte själv så jag hade inte riktigt koll på hur det går till här i usa)

efter mycket omochmen kom vi äntligen ner till Miami Beach

helt okej fint där också

tog en liten åktur i Herr Piepers Rolls Royce

målet var seafood buffet på deras yatch club

moet & chandon och ostron

 Ja ni ser ju, en toppenresa på alla sätt. Men nu är det tillbaka till det vanliga livet igen. Nu ska jag kolla på en dokumentär och skriva reaction paper som ska vara inne i morgon. Ganska långt från sand, delfiner och champagne.

deppen

ingen egenpressad apelsinjuice, ingen varm morgonbris eller grönt gräs under fötterna

dåligt

eller kanske inte.

dåså

Färdig packat, nu checkar vi ut från new york och säger hej till varmare breddgrader!

Feb 17th

Vilken underbar fredag! Började dagen med frukostmöte på starbucks, unnade mig en manicure och pedicure på bästa Nails här i Glen Ridge(nu är mina fötter beachredo, skönt att någon del av kroppen är det iallafall), åkte till Target för att köpa rosa flipflops och sedan firade jag in helgen och en veckas ledighet med Josefine på vårat favoritställe Cups. Nu ska jag bara packa klart sen är jag redo för semester!

Kanske låter konstigt, men jag kommer sakna det här. Fast jag är ju bara borta en vecka och förhoppningsvis står det kvar när jag kommer hem igen.

on the road

"They danced down the streets like dingledodies, and I shambled after as I've been doing all my life after people who interest me, because the only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones that never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn..."

Om ni inte läst det så läs den, och helst imorgon

- Filippa Bark

15 februari

lyssnar på sommarmusik och packar. Snart kommer vi florida!

ps. sen när började jag packa tre dagar innan jag åker? Måste bero på det otroliga tagget!

5 dagar från paradise

Kan inte fatta att det bara är 5 dagar kvar till jag flyr kalla new york och byter ut det mot ett förhoppningsvis mycket varmare Florida. Jag och Barbara ska bara njuta av ledigheten (och frånvaron av barn). Det enda vi har inbokat i nuläget är en tvådagars tripp till Key West där vi ska kolla fina solnedgångar, hälsa på Hemmingway och hänga på dom fantastiska stränderna. Cant wait!

Tills dess hittar ni mig på the Y (;

knassar

Kan ni förstå hur glad jag är att alla vi tre är i samma land igen? Dock ungefär så långt utspridda som man kan vara, men ändå! Underbart <3

manhattan vs sweden

kreativiteten flödar såhär en torsdagskväll

snart fredag

Torsdag kväll och jag är helt slut. Skippade träningen idag, har ont i halsen och bihålorna. Vill inte bli sämre nu för snart ska jag ju till Florida. Därför ska jag kurera mig nu med en dusch och sen ska jag försöka sova tidigt. Eller nej nu ändrade jag mig precis, ska nog ge mig ut på en promenad i mörkret först. I med ipoden och bara rensa huvudet lite, då sover man alltid bättre sen.

Snart är det helg, vet inte alls vad jag ska göra men det blir väl något trevligt som vanligt.

Pusshejj

svett

jag har tråkigt så jag utforskar min nya macbook aiiiir. Hittade precis photoboothen så nu kan jag underhålla mig ett tag.

hahah så kul man kan ha med sig själv. Om ni undrar varför jag ser ut som jag gör så är det för att jag ser ut så och för att jag precis har kommit hem från några timmar i brookdale park.

och en fjärde bra sak

wifi i new yorks parker, här på union square

en alldeles underbar helg

Jaha, redan tisdag igen (hahah just joking Paulina).

Tänkte bara dela med mig lite av helgen, som var helt fantastisk. Träffade upp Paulina på manhattan, den jäveln har varit i Florida i flera veckor så vi hade inte träffats på länge. Efter en dag i city (med finfina inköp) begav vi oss hem till henne i Mawah, och Julia som inte sett mycket mer än nyc och Glen Ridge på länge, tyckte det var spännande med lite äventyr. Söndagen var Superbowl Sunday och Giants vann, hejjahejja. Spenderade kvällen i Josses säng och låtsades vara intresserad av gamet men ska jag vara ärlig så lekte jag mest med min nya dator.

3 fina saker från helgen. En vinst, bra shopping, och min finafina stad

en fredag

Ligger i sängen och ska snart sova, men tänkte bara säga att jag har återupptäckt the love of my life. Han går under namnet John Smith, tyvärr är han kär i en indian men wtf inget som inte går att ändra på. Jag och Josse hade lite andra planer för fredagskvällen men sen fastnade vi i hennes soffa och kollade på Pocahontas och drömde oss bort med John Smith (fast rösten är mycket bättre på svenska) istället. 

Dröm sött ( I sure will..hehe)

carpe jävla diem

Första februari (och nej jag tänker inte skriva "hur gick det till?!" som kan vara den mest använda frasen i den här bloggen. Eller jo, det tänker jag visst göra. För hur gick det till, vad hände? Vart är Januari, och alla andra månader för den delen?) och solen skiner och termometern visar 16 grader (fast egentligen inte, för vi har ju sånna där Fahrenheit här) och jag snörade på mig mina alldeles vita springskor och gav mig ut på en efterlängtad springtur i Brookdale park. Är det inte konstigt hur ett uppehåll på någon månad kan göra att man längtar efter något som man tidigare avskydde? Wellwell, nu är jag en ny människa och det är vår i luften och då är jag glad.

Nu ska jag sätta mig och plugga lite Undrstanding Business för imorgon har vi ett test! Spännande kan man ju tycka, eller ganska tråkigt. Jag vet inte.

Det finns mycket konstigt och dåligt med det här landet, men att ha tillgång till goda jordgubbar året om är inte  en av dom sakerna. Dags för frukost, eller klockan är 1, så kanske säger man lunch.

okej, bara en gång till..

Och även om det på utsidan ser så väldigt självständigt ut att bo i stora staden så känner jag mig ofta inte speciellt självständig alls.
Istället känner jag mig ensam. Ensam och ganska vilsen. Och det skär och river i mig. För jag vill vara kär och stark på samma gång. Jag vill vara trygg och glad och inte fundera mer på den saken.

Ofta är det svårt att sova. Det är jag och en svart klump mellan revbenen som manar fram tankar som ingen kan krama bort för att ingen finns där för att krama. Jag är svältfödd på kramar, lever istället på kindpussar och hello how are you. Jag oroar mig för femhundra saker och målar upp mardrömsscenarium och gör upp planer hur 17 jag ska överleva. 

- niotillfem

När vi ändå håller på.. Alltså nu får ni inte tro att jag sitter här och är deprimerad och vantrivs. Det är bara det att det här livet har olika sidor och just nu är jag (och nästan alla mina aupairkompisar) inne i en lite tyngre period. Kanske är det tiden på året, kanske något annat. Men snart kan vi snöra på oss conversen (köpe fina, nya, vita här om dagen) och lyssna på Håkan och here comes the sun tills vi spyr. Kanske blir allt lite lättare då, kanske slutar jag hänga upp mig på texter av andra personer, lika ensamma som jag. 

Men jag älskar mitt liv här och alla människor jag har omkring mig, och jag skulle för allt i världen inte villa vara hemma i gamla sveriget, finns inget för mig där just nu. 

Slut på deppigheten, imorgon är det en ny dag och jag planerar att carpe diem och hitta mig själv och kanske meningen med livet när jag ändå är igång.